Väntar på John Blund

Är trött men känner att den där rätta känslan för att kunna sova inte riktigt infunnit sig ännu. Antagligen på grund utav att jag sov middag mellan 16 -18. Nackdelen med att inte kunna hålla sig vaken på eftermiddagen.

Förmiddagen tillbringade jag med gruppterapi. Lika givande som vanligt. Fattar inte att vi redan har klart av en månad. Tiden går så fort! Nåja vi har ju 11 veckor kvar.

Var väldigt trött efter samtalsterapin. Mycket känslor i gruppen idag. Några behövde verkligen få tala vilket är bra för att nästa gång är det någon annan som behöver kanske till och med jag. Sånt vet man ju aldrig, dåliga dagar och mentala dippar kan ju komma när som oförberett.

I kväll var jag till stallet. Vi hade repetition på dressyrprogramet. Härlig ridning och jag kände att kroppen fått jobba. Skönt, för så mycket annan motion och träning får jag ju inte nu för tiden pga diskbråcket. Tackar högre makter för att jag fortfarande kan OCH får rida för läkaren.

Nu har Per precis kommit hem från jobbet och jag känner att jag fått ro till att koppla av så kanske det går att sova strax.

I morgon ska Tina ta hand om mig och roa mig :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback