Det här är jag just nu

 Mina känslor och reaktioner.

”Att leva ett liv där känslorna ofta faller som ett fritt fall för att i nästa ögonblick rusa i höjden som en berg-o-dal-bana. Då vissa dagar bara är svarta eller vita, on eller off, där det inte finns något mellanläge, normalt tillstånd vad nu ordet normalt egentligen står för??!! Att behöva leva i detta, att aldrig veta om nästa dag eller till och med timme kanske gör en 180 graders vändning för att falla eller stiga. Kroppen tar stryk, likaså psyket, själen, hela välbefinnandet. Att sakna glädjen och glöden för att orka. Maktlöshet om att ALDRIG vara säker på att man är behövd. Att gå runt godtrogen och tro att alla kör ett rent spel fast verkligheten inte är sådan. Att alltid ställa upp och finnas för andra fast att jag ibland inte ens orkar själv. För att sedan uppleva att när jag själv behöver det stödet så är det bristfällig respons och ofta känns det  som om jag inte tas på allvar.”

Jag har oftast svårt att egentliga beskriva i tal vad jag egentligen känner, vad som händer i mig, svårt att uttrycka och förmedla på ett klart och tydligt sätt. Så att folk ska förstå mig utan att allt det jag säger bara låter flummigt och inte är intressant att lyssna på. Jag har också svårt att finna ord, rätt ord som beskriver det som händer i mig.
Under de senaste dagarna har jag försökt att föra ”dagbok” på vad jag känner i kroppen och vilka tankar som kretsar och som just nu tar väldigt mycket psykisk energi från mig just nu. Egentligen har detta varit min ”vardag” i över ett år nu. Känslor som jag trott att jag börjat besegra, ta kontroll över. Men sen kommer nya saker som slår undan benen brutalt på mig igen och river ned allt jag lyckats jobba upp. Visst många av mina ”problem” har ju bytt skepnad under året. Men det som är det absurda i det hela är att inget av det jag fått genomgå är självförvållat utan sådant som andra gjort mot mig. Vilket gör det hela ännu svårare för mig att jobba mig genom för att jag lever i en envägskommunikation där jag upplever att dem jag vill ska förstå vad jag utsätts för faktiskt inte har förstått trotts att jag många gånger försökt förmedla.
 
Jobbiga känslor som går rundgång i min hjärna
Maktlöshet               Sviken
Ångest                      Panik
Förödmjukad           Värdelös               
Frustrerad                Arg                       
Oälskad                    Ratad                       
Tagen för givet        Oaccepterad               
Osynlig                    Otrygg
Misstänksam            Missförstådd
 
Reaktioner i min kropp
Otroligt trött               
Kroppen lyder inte hjärnan
Yrsel /svindel       
Värk i kroppen (stressrelaterat?)
Periodvis apatisk       
Svajar ut från mig själv (känns som om man faller)
Magont               
Periodvis svårt att äta
Håravfall               
Tryck över bröstet när jag vaknar
Hjärtklappning       
Svårt att finna ro och slappna av
Orolig själ               
Sömsvårigheter periodvis
Gråtmild               
Svårt att koncentrerar mig om jag te x ska läsa en bok
Humörsvängningar       
Orkar inte umgås med obekanta eller i större sammanhang.      
Tappar / byter ut ord. Ex menar biljetter men säger tabletter.
Saknar ömhet/kärlek från min familj som aldrig har tid eller föstår.
 
Fan vad jag är glad att jag ska träffa min psykolog i morgon förmiddag :)
 

Kommentarer
Caroline N

Ojojojoj... Vad jag känner igen mig! Jag har också svårt att uttrycka det jag känner inom mig. Villket har varit en riktig plåga i depressionen från maken.
Kram Carro

2012-07-12 @ 20:36:00
URL: http://carolinesblogghorna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback