När man tänker olika...





Det är svårt när man, i detta fall är två personer som tänker och tycker på helt olika sätt. Och att man anser att just sin sak, sitt tänkande är det rätta, det förnufftiga, det NORMALA... Vem, vad bestämer VAD som är det rätta?? Vad är ett normalt beteende, vem bestämmer det, finns det en skriven lag? Eller är det i våra egna huvuden, hjärta och själ som vi själva sätter lagen? Så svårt.. :( Hur ska man komma överrens, och kan  man jämka till bägges fördelar? Måste någon bli sårad, är det svårt att visa respekt över andra människors känslor? Betyder ens eget ego och behov så pass mycket att det blir på bekostnad av andra människors välmående. Är det OK att må bra själv för stunden med vetskap om att man istället sårar en annan. Och att denna andra ska må dåligt en längre tid.

Det här jag talar om sker omkring oss dagligen i samhället. Folks brist på respekt förvarandra. Jakten över att  göda sitt eget ego gör att många skulle göra praktiskt taget vad som helst bara för att få sin bekräftelse. PÅ BEKOSTNAD AV ATT DOM SOM EGENTLIGEN BORDE BETYDA MEST FÖR EN FÅR LIDA. Är det schysst? Jag blir arg, frustrerad när jag hör sånt här. Och JA, jag har också råkat ut för sånt här.

Ett scenario för att statuera exempel. Detta är en verklig händelse och jag vill inte nämna några namn så jag kallar dem bara hon och han.

"Hon och han har haft en ganska jobbig familjesituation. Tiden för varandra räcker inte riktigt till då bägge jobbar heltid, det finns barn, aktiviteter och en hel del annat som styr familjen.
Hon och han får en chans till att åka bort en en helg tillsammans, utan barn. Hon något tveksam först eftersom det vid sådana tidigare helger inte blivit som tänkt. Det har hänt att kvällarna slutat med bråk och att det blivit för mycket alkohol och hon har blivit ledsen och besviken men även han. Därför att bägge har haft helt olika bild över hur den här helgen skulle bli. Hon har sett det som en stillsam, romantiskt helg med god mat, långa samtal, dricka lite vin och hämta krafter. Han har sett det som en chans till att festa till, umgås med andra vuxna på ett sätt som inte får plats i det vanliga vardagslivet.

Hon anade detta och bestämmde inför den nya helgen tillsammans berätta om hur hon kände och hur hennes bild av den kommande helgen såg ut. Vad hon förväntade sig. Han tyckte det lät som en bra plan och var med på att det var just en sådan helg dom behövde.
Dom bestämde sig för att resa norrut och åka skidor, dels för att han älskar skidåkning och dels för att hon tänkte njuta ute i naturen. Båda ser fram mot resan och helgen. Den eftermiddag dom anländer börjar dom att njuta ute i solen. Han för att dricka en Jäger och hon för att ta en kopp kaffe eftersom hon skulle köra bil en stund senare. Hon kör honom till skidbacken och säger att hon kan packa upp och göra i ordning stugan medans han åker. Hon ska efter det promenera till backen för att dom tillsammans ska gå på after-ski.
När hon kommer till backen har han träffat på g.a bekanta som också var där. De har redan hunnit med en öl eller två. Det är dags för afterski och ytterliggare öl och ett par IrishCoffe slinker ned, i honom. Själv drack hon 1 öl och delade en annan öl.
Dom bestämmer sig för att promera tillbaka till stugan för att laga middag. När dom kommer ner så ycker hon att han ska nog vila ett tag eftersom han är ganska berusad. Dom har ju en plan för kvälllen och då vore det trevligt om han var i någolunda bra skick. Han går villigt med på att vila. Under tiden fixar hon middag. Han snarkar gott och sover tungt så hon låter honom sova en timme. Klockan var ju bara sju så dom hade god tid på sig.
Hon väcker honom. Han blir överlycklig över att hon gjort så fint och hon känner verkligen att han menar det. Vilket gjorde henne glad och varm av lycka. Hon är inte van att alltid vara uppskattad så hon blev så lycklig att hon skulle kunnat gråta.
Efter maten så går han ut för att röka medans hon röjer upp och plockar undan. När hon är klar sp går hon ut för att se efter vart han tagit vägen. Han hade ju varit borta nästan 30 minuter. Han kommer då precis gående då. Han har pratat med folk som suttit ute på kvällskvisten.
Hon och han ska nu äntligen få ha sin efterlängtade myskväll i soffan, med vin, choklad och film. Han säger att han ska ut och röka innan. Hon anar oråd och ber honom skynda sig eftersom dom trots sin resa upp fortfarande knappt hade fått egen tid med varandra, bara dom två, bortsett från resan upp.
Hon tänder ljus, häller upp vin, plockar fram choklad, snyggar till sig själv.
Klockan går... helt plötsligt har en hel timme passerat sedan han gick ut. Mobilen har han lämnat kvar i stugan. Hon blir orolig, ledsen, arg, frustrerad. Det var så här det INTE skulle bli. Dom hade ju varit överrens!!! Hon klär sig och går ut för att leta. Efter ett tag hittat hon honom, i  en annan stuga där det var massor av andra personer. Han är rejält berusad. Hon går hem, ledsen & sårad. Maktlös och frustrerad. Hon tycker det är för djävligt att han lämnar henne sittande ensam när dom planerat annat. Hon har kämpat för att göra det mysigt och för att dom ska få några härliga dagar tillsammans, själva. PRECIS vad dom behöver för att orka sitt vardagsliv.
Han kommer tillbaka till stugan ngn halvtimme efter henne. Han är arg, jätte arg. Tycker det är för djävligt att hon inte kan låta honom ha sin frihet. Att hon måste hålla honom fjättrad som en fånge för att hon ska må bra. Han tycker att det är inget konstigt att man kan försvinna ut en timme utan att hela jävla jorden ska gå under. Han tycker inte att man måsta tala om hela tiden vart man går.
Hon menar att det hör till folkvett att man alar om ifall man töker vara borta en stund, speciellt då man deklararat att man bara ska gå ut för att röka. Hon menar att det är respektlöst av honom att försvinna när hon hela kvällen försökt göra det mysigt med mat och mys. FÖR DERAS GEMENSAMHET!! Inte bara för hennes eget ego. Utan för att dom två tillsammans skulle få en trevlig stund.
Tyvärr blev det ingen myskväll  för hon och han. Det slutade med bråk (även denna gång). Hon frustrerad, sårad, ledsen och med känslan av att vara otillräcklig. Han arg, kräkt och med känslan av att han inte får bestämma över sitt eget liv."

Ja, vad säger man. Två personer som tänker olika, har olika syn på livet och på vad som är viktigt för var och en. Varför blir det så här. Är det någon som har mer rätt en den andra. Varför kan inte människor, som hon och han som förhoppningsvis älskar varandra, inte kompromissa? Är folk så otydliga i sitt språk och sitt sätt att man tolkar varandra fel?
Jag förstår henne. Hon känner ju att det inte finns någon respekt för henne som person oavsett hur mycket hon försöker att göra för att få en trevlig och mysig helg. Jag kan till och med känna hopplösheten och frustrationen i mig nu när jag skrivit detta. Fy sjutton, vilken oangenäm och maktlös känsla. Jag skulle faktiskt kunna börja grina!
Samtidigt förstår jag honom. Han har ett väldigt socialt behov. Tycker om att festa och umgås med folk. Skapar nya kontakter dagligen. En del för livet andra för stunden. Han är egentligen en ensamvarg som vill gå sin egen väg. Kunna göra det som han vill, här och nu. Han har svårt att förstå att vissa handligar sårar andra. Jag tycker synd om hohom och om dom som blir drabbade för han har ett hjärta av guld, men vet inte alltid hur han ska använda det på bästa sett.
Samtidigt undrar jag om det är alkoholen som skapar detta? Troligtvis, åtminstone en ganska bidragande del. Vad skulle hända om alkoholen inte fanns där. Skulle dom kunna komma bättre överrens? Skulle kvalitetstiden tillsammans just bli kvalitetstid? Jag hoppas för hon & han att dom ska kunna hitta en balans i livet och att dom ska kunna mötas på vägen.

Usch, jag känner att dethär blev ett alldeles för tungt och långt inkägg, men ack så viktigt. För att det finns så många där ute som är i detta och kanske tror att det inte finns ngn som förstår. Men det är fler än vad man tror. Ibland närmare i ens bekantskap än vad man har vetat. Det har jag fått erfara. 

Tyärr glömmer vi i bland i vardagslivet att tala om för våra kära vad dom betyder för en. Man bara tågar på och tar allt för givet. En liten kram, ett jag älskar dig, ett dröjande kärleksfullt ögokast. Det är så lätt, det behövs så lite för att göra en annan människa glad och få den känna sig älskad. Jag tänker på det här varje dag. Jag är noga med att berätta, skicka ett litet gulligt sms, ringa ett samtal bara för att säga att "jag ville bara höra din röst". Sen finns det naturligvis dom som har svårare för att visa sina känslor.

 Kom i håg...
Det behövs så lite för att göra en människa glad!


Kommentarer
David

Hej Sussi. i mina öron låter det som att "han" är otroligt egoistisk och han verkar inte ha någon större förståelse för hennes behov. Jag är ochså helt övertygad om att alkoholen spelar roll. Jag vill nog påstå att det är ganska få människor som klarar att hantera alkoholen, det är bara att se sig omkring i samhället. Jag är inte på något sätt nykterist men däremot antifyllerist.



2012-04-07 @ 12:04:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback