Sista dagen i maj

Tiden går fort. I morgon är det redan juni, fattar ni... helt sjukt. Vart tog mars, april och maj vägen?? Herregud, jag var ju nyligen och reste runt i Karibien... Känns det ialla fall som. Nåja, det var i skiftet januari februari, men känns som förra veckan.

Har haft en hel del jobb måndag och tisdag. Det tar sin tid at komma ikapp när hela avdelningen varit iväg på träff. Nu är vi en god bit på banan och i morgon bör vi vara i fas.



Har varit på fotvård idag hos Axelsons. Skönt att få fina sommarfötter. Nu ska jag se om jag hinner i väg till Queen Nails nästa vecka och få tånaglarna lackade och dekorerade inför sommarsemestern. Mina handnaglar är i stort behov av att bli fixade också. Hade en tid om två veckor, men har fått bokat om till nästa fredag. Naglarna är bedrövligt fula. Kan bero på att jag opererat mig efter jag fixat dom sist. Tydligen kan en operation påverka naglar och hår negativt. T ex kan man tappa hår efter en narkos. Tack och lov slapp jag iaf det. Det är illa nog med allt håravfall jag haft sista halvåret. Nu är det dock bättre.




Gjorde ett besök på Vasastans Ost på St Eriksgatan efter fotvården. En gammal barndomskamrat driver den butiken. Idag var hon själv på plats och jobbade. Jättekul och träffa henne!



Det gick bra för Korrepojken hos veterinären idag. Nu måste han vila sitt ben och vi får skjuta lite på hans flytt. Vi skulle ju släppt honom nu i helgen. Kommer ni ihåg att vår hamster Bosse blev filmad hos verterinären inför en eventuell tvdokumentär om veterinärer!! Nu vill dom filma Korrepojken! Ev ska han filmas redan i morgon. Kul!! :)

Appropå tvdokumentärer. I söndags visades en dokumentär på SVT kl 20. "Mammas Comeback". Tjejen det handlade om är en bekant till min familj sedan tidigt 70-tal. När jag var liten betydde hon väldigt mycket för mig och jag såg upp till henne som en idol! Jag upplevde henne som otroligt häftig tjej, en förebild! Åren gick och vi tappade kontakten för att sen mötas vid en begravning för åtta år sedan.
Så en dag för ett par år sedan läste jag om henne i Metro och efter det började hon dyka upp i TV soffor och i program. Allt handlade om hennes kamp för comeback inom dragracingen. På 70-talet var hon en av de första kvinnliga förarna inom dragracing.
I somras fick vi kontakt igen via facebook och i juli var jag ned till Mantorp Park och träffade henne. Dagen efter hon tagit sin förarlicens och åter igen var med i matchen! Vilken lycka!
Under hela hennes kamp för en comeback har ett filmteam följt henne. Och i söndags sänder dokumentären. Den var fantastisk och se! Sentimental och känslofylld. Jag både grät och skrattade. Den verkligen tog mig långt in i hjärtat coh jag känner enorm lycka för Rosie, som hon heter.
Dokumetären gick faktisk på några kvartersbiografer tidigare under våren.


Filmens handling

"Min mamma mår inte bra, jag vill bara få henne att må bra igen. När jag ser på fotografier från hennes dragracing karriär, ser jag hur lycklig hon var då, vad hände?”
Sabine 21 årig dotter.

På 70-talet var Rosie Millberg Sveriges dragracingdrottning. Hon födde en som med hjärnskada. äktenskapet sprack och hon fick glömma alla ambitioner. Efter att ha tagit hand om andra i 30 års tid hamnar hon i en kris. Hon vill nu återta kontrollen över sitt liv och återvända till det som tidigare gav henne glädje i livet. Hon hoppas att vid 55 års ålder åter få köra dragracing."



Dagen för comebacken på Mantorp, juli 2010. Rosie i bilen. Blonda tjejen till höger är Sabine, hennes yngsta dotter som också är med i dokumentären.


Rosie & jag,dagen efter hon tog sin licens.


Alla ville intervjuva :)

I sommar åker jag och kollar henne köra igen. Ser redan fram mot det!

I morgon har vi kortdag, dag före röd dag. Fredag är klämdag, men jag jobbar fulldag. Kommer nog bli en rätt stillsam dag.

Har inga planer för helgen. Kanske blir det ett besök på Smaka på Stockholm i Kungsträdgården.




Nu är klockan mycket och jag ska sova.

:love: